Under mellankrigsåren och fram till 1960-talet var cykeln ett transportmedel för i stort sett varje svensk. Alla hade en cykel för att ta sig fram både längre och kortare sträckor. Detta var före den tid då bilen och mopeden blev i stort sett var mans egendom. Det var då vi förlorade intresset för vår kära gamla cykel som ansågs otidsenlig. Det var heller varken riskfritt eller hälsosamt att ta sig fram med cykel i den ökande trafiken med alla slag av motorfordon.

Landets ledande intresseorganisationer i cykelfrågor har nu bildat en allians kallad Ny Svensk Cykling för att cykel ska återfå något av den betydelse den en gång haft. Bakom initiativet står bland andra Cykelfrämjandet, Cykelbranschen, Vätternrundan och Naturskyddsföreningen.

Som några av de viktigaste åtgärderna ser man att skapa en tryggare miljö för cyklister vilket bland annat betyder ett sammanhållande vägnät för cykling, att sänka maxhastigheten för bilar i städerna och bättre möjligheter att kombinera cykeln med kollektivtrafiken.

Det är inte bara i Sverige som man vill satsa mer på cykling. Det är en trend i stora delar av världen där man förstått värdet av ökad cykling – inte minst för miljön, folkhälsan och framkomligheten i städerna.